Generationer |
« » |
En helg fylld med umgänge i flera generationer.
Lillis, det älskade barnbarnet, hämtade jag på fredag kväll när föräldrarna skulle på teater och middag med pappas firma.
Här med "hick-mössa" på sig och med stor koncentration lär man sig använda kamera med stativ. Hick-mössa myntades då hickan kom igen och igen och vi gjorde som jag alltid gjorde när barnen var små - satte yllemössa på huvudet och vips var hickan borta.
På lördagen bar det av ut till skärgården. Mor och Far var bjudna på Älghippa och jag agerade chaufför. Fåglar vid färjfaret syns på denna bild.

Jag undrade först om det var människor som satt på iskanten - så stora är de; havsörnarna och som vi har i mängder ute vid skäret. De är ju som bekant fredade - vilket känns lite svårt att förstå för såväl skärgårdsbor som vi stug-skärgårdsbor när man ser hur mycket skada de gör.

Jag är ju inte tillräckligt duktig för att fota dessa fascinerande fåglar, som är riktiga odjur - men en liten vink kanske man får; hur enormt stora de är.

Här; en sittande och en flygande havsörn.
.jpg)
Och en skymt av mitt älskade paradis: "Eden". Taket som syns ungefär i mitten på skogsremsan. Inte nåbart för mig nu den här tiden. Men snart kan jag kanske gå över isen dit.

Hos kusinen hängde denna "söta lustmördare" på väggen. Det är alltså en mårdhund. Ett annat hot för fågelungar, ägg och smådjur överhuvudtaget i skog och mark. Gulliga, men ack så läskiga.....
Vi hade en fantastisk kväll med deltagare från 1 - 83 år på älghippan i pappas hemby i skärgården. Det var god mat, sång och musik och en stämning som bara kan upplevas i den här trevliga formen. Jag kan så beundra de unga familjer med många barn som gjort valet att bo här ute. De far hemifrån tidigt på morgonen, lämnar av barnen på dagis efter ganska lång bil-båt-bilfärd och kommer hem sent på kvällen efter samma procedur baklänges. Det är flera färjor, långa vägar att köra och det är mörkt som vi alla vet en stor del av året. Här ute där det inte finns någon som helst belysning är det liksom ännu mörkare.
Men den by som för bara några år sedan hade ett femtontal ganska gamla innevånare kan idag stoltsera med närmare 40, och av dessa är åtminstone 10 barn.
:))
Söndagen har varit skönt avslappnad med mittdottern på besök. Vi började med att åka till äldsta dottern och tillverka inbjudningskort till födelsedagen som infaller ganska snart.

Lite ommöblering i vardagsrummet så här på söndagskvällen känns som en bra start på arbetsveckan.....
TJO!
Lillis, det älskade barnbarnet, hämtade jag på fredag kväll när föräldrarna skulle på teater och middag med pappas firma.

Här med "hick-mössa" på sig och med stor koncentration lär man sig använda kamera med stativ. Hick-mössa myntades då hickan kom igen och igen och vi gjorde som jag alltid gjorde när barnen var små - satte yllemössa på huvudet och vips var hickan borta.
På lördagen bar det av ut till skärgården. Mor och Far var bjudna på Älghippa och jag agerade chaufför. Fåglar vid färjfaret syns på denna bild.
Jag undrade först om det var människor som satt på iskanten - så stora är de; havsörnarna och som vi har i mängder ute vid skäret. De är ju som bekant fredade - vilket känns lite svårt att förstå för såväl skärgårdsbor som vi stug-skärgårdsbor när man ser hur mycket skada de gör.

Jag är ju inte tillräckligt duktig för att fota dessa fascinerande fåglar, som är riktiga odjur - men en liten vink kanske man får; hur enormt stora de är.

Här; en sittande och en flygande havsörn.
.jpg)
Och en skymt av mitt älskade paradis: "Eden". Taket som syns ungefär i mitten på skogsremsan. Inte nåbart för mig nu den här tiden. Men snart kan jag kanske gå över isen dit.

Hos kusinen hängde denna "söta lustmördare" på väggen. Det är alltså en mårdhund. Ett annat hot för fågelungar, ägg och smådjur överhuvudtaget i skog och mark. Gulliga, men ack så läskiga.....
Vi hade en fantastisk kväll med deltagare från 1 - 83 år på älghippan i pappas hemby i skärgården. Det var god mat, sång och musik och en stämning som bara kan upplevas i den här trevliga formen. Jag kan så beundra de unga familjer med många barn som gjort valet att bo här ute. De far hemifrån tidigt på morgonen, lämnar av barnen på dagis efter ganska lång bil-båt-bilfärd och kommer hem sent på kvällen efter samma procedur baklänges. Det är flera färjor, långa vägar att köra och det är mörkt som vi alla vet en stor del av året. Här ute där det inte finns någon som helst belysning är det liksom ännu mörkare.
Men den by som för bara några år sedan hade ett femtontal ganska gamla innevånare kan idag stoltsera med närmare 40, och av dessa är åtminstone 10 barn.
:))
Söndagen har varit skönt avslappnad med mittdottern på besök. Vi började med att åka till äldsta dottern och tillverka inbjudningskort till födelsedagen som infaller ganska snart.

Lite ommöblering i vardagsrummet så här på söndagskvällen känns som en bra start på arbetsveckan.....
TJO!
| Skriv en kommentar |
Camilla
Det där med hickmössan låter som ett utmärkt knep, skall pröva det nästa gång.... kram!